försöker vi för hårt?
Finns det ens en chans hur vi än försöker?
Vi går runt, vi visar hänsyn, vi är försiktiga, vi avvaktar
Men det är väl inte riktigt bra va?
Kanske har jag redan drivit det för långt
försöker vi för hårt?
Finns det ens en chans hur vi än försöker?
Vi går runt, vi visar hänsyn, vi är försiktiga, vi avvaktar
Men det är väl inte riktigt bra va?
Kanske har jag redan drivit det för långt
som ingenting nämner han under en diskussion över fredagsmyset att det nya jobbet där trivs han och kommer att stanna kvar.
När jag planerar att flytta härifrån...
Tror vi har olika planer
jo men nu har jag gjort en ny affärsplan och budget. Med bättre siffror. Så bra att jag nästan tror på den själv. Det var inte svårt alls att ljuga med siffrorna.
Here we go again...
Imorgon ringer jag nästa bank.
... att jag får köpa mig ett nytt liv?
Hur ledsen blir själen när jag sviker mina drömmar och förhoppningar?
Men visst har jag det bra som jag har det.
Orkar jag försöka en annan gång? Är det nu eller aldrig?
jo jag hittade ju en drömfastighet till.
Banken funderade 3 veckor och sade sedan nej.
Trots att jag har cirka 1.3 milj kr kontant. Det är skitmycket pengar.
De ville se en årsinkomst av verksamheten på 600 tusen om året. Det är ca 50 000 kr i månaden....
Så inga icke höginkomsttagare göre sig besvär. Det är bara inte sant så fega de är. Dessutom har jag ju presenterat en man som är höginkomsttagare för att göra dem glada.
Jag upplever inte bara banken som snål utan dessutom kvinnoförtryckande och nedvärderande mot icke rika människor.
Tja det finns ju fler banker. Nästa gång ska jag ljuga ihop en lönsamhetskalkyl som gör dem lyckliga.
så nu väntar jag igen. På att bankmannen ska ringa.
Har för mig att jag gjorde det för några år sen också.
De jag berättat för grattar och säger gör det! Köp huset! Har inte berättat för många. Sannolikheten att det inte ska gå bra är stor. Lika stor som min egen velighet.
han är jätterar.
Tänk vad bra det är att kommunicera ut vad man vill.
Och vad vill jag egentligen....
och vi hade det mysigt tillsammans.
Vi gjorde nåt ihop och pratade och det var mysigt.
En vardagsutflykt.
Fast andras utflykter kanske inte riskerar kosta miljoner....
sett huset. Det var fantastiskt. Till och med en decemberdag i regnet.
Nu ångest.
Ska jag ställa till livet så här. Så vansinnigt mycket pengar. Så mycket jobb. Och vad vinner jag? Inte kommer jag bli rik heller.
Eller är jag bara feg igen?
en dag när jag var arg i förrgår berättade jag för dottern.
Hon håller med stöttar mig och tycker det är dags.
Det skär i hjärtat på mig. Underbara unge <3
Men hon undrar hur hon ska sköta relationen sen. För de har ingen relation.
Har han ingen relation annat än till sig själv?
Oj så svårt det här var.
det nästan träffade mig som en blixt. Att nu är det över.
Jag vet nästan inte var det kom från?