det ljusnar

befriad

Ungen åkt. Befriad. Tack. Min hjärna har slutat fungera. 4 veckor blev det.

stark tant

Hämtade en kyl/frys som jag köpt av privatperson. Pojken i 30-årsåldern trodde inte att tant skulle orka bära. Suck. Han känner inte mig. Och jag kände mig gammal. Sen fick jag åka hem och lasta av den själv. Eller inte själv utan tillsammans med den tjatiga 7-åringen. Tillsammans med honom hämtade jag släpkärra, kylskåp, lastade av och returnerade släpet. Medans han oupphörligt tjatade och var ivägen. 

Snart 4 veckor har han varit här nu. Ibland stänger jag in mig på toaletten för att få tänka. Jag har slutat äta samtidigt som honom. Han äter som en galning. Jag serverar måltiderna och hänvisar till smörgås på grovt bröd som mellanmål. Allt annat har jag låst in. Ja, jag är elak. Han blir bättre och bättre och har sagt 2 ggr att han kan vara kvar här...

jobbnegativ

Hugger på smådetaljer mot soc. Idag gnällde en dam och tyckte att jag ska köra runt den stora tonåringen som har busskort. Nej sa jag. Hon gnällde men efter konferens med kollegan meddelade hon att det var okej. Jag hade bara sagt upp det avtalet också om de gnällt.

Pojken ringer min handledare om då och då. Han skyller på sina kollegor men inte mycket händer.

Hittade jobb som begravningsentreprenör att söka. Kan vara okej. Men tror inte att de har semester juni till september? Måste nog söka iallafall.

Städa igen? Dåligt betalt men friare.

Jag måste ju tjäna pengar och jag vill inte ha fler barn...

Är jag jobbnegativ? Kanske, men inte arbetsskygg. Jag känner min utbrändhet. Jag vet vad jag tål. Tål inte människor som försöker styra mig.

hjälp?

Tog hit en byggkunnig vän för att kolla min blivande trappa. Ibland är det bättre med två par ögon. Men min vän ställde till det. Han ville att jag skulle riva en del av det jag gjort, göra större badrum och en riktig trappa. 

Har vägt för och emot sedan dess...

Hmm? 

gråta

vill mest sätta ut ungen i trädgården och sätta mig och gråta.

Men flickor i min ålder vet att sätta sig ner och gråta inte lönar sig. Och att det är förbjudet att sätta ut honom på gatan.

Mest besviken på min arbetsgivare som inte lyssnar.

Ungen börjar jag få ordning på. Men han är äcklig. Har slutat äta med honom. Han är också äckligt smutsaktig.

Hela helgen ska jag stå ut med honom.

bostäder

Boken är lite skrämmande. Men utan tvekan verklig. Handlar om bostadsbubblor världen över och främst i Sverige.

Handlar om den tiden jag levt och köpt och sålt fastigheter. Uppgång, fall och räntor. Tiden då vi trodde att fastighetspriserna alltid skulle stiga. Och att de tiderna nog är förbi nu. Att den stora kraschen närmar sig. Att de unga, mina barn, inte har en chans på bostadsmarknaden. Min generation tjänade pengarna och drev upp priserna. 

Får jag inte sålt mitt hus i år kan det gå illa. Jag måste sälja, köpa nytt hus kontant och betala alla lån. Bara då kan jag klara mig ekonomiskt. Komma ur fängelset med för dyrt (och kanske osäljbart) hus och lån.

Och jag får inte investera i ett B&B med stora lån. Vem har råd att bo där om 5-10 år? Vem kan köpa det dyrt om 10 år?

Mycket att fundera på.

Att jag de senaste dagarna gjort mig osams med min arbetsgivare låtsas jag inte om. 

uppsägning

eftersom soc tydligen inte fungerar som andra arbetsgivare så sa jag idag upp vårt kontrakt gällande pojken. 14 dagars uppsägningstid hade jag tydligen. 

Jag har försökt diskutera och förklara för dem. Men de har bara kört med stackarsbarnet grejen. Ingen ringer inget besked.

Så nu är han uppsagd. Fast 14 dagar är en lång tid även om jag blev glatt överraskad eftersom jag trodde det var en månad.

Antingen blir de nu sura eller så skickar de mig större barn. Det sista vore bra eftersom jag behöver pengarna 😅. Men det finns fler konsulter och soc kontor...

inte rent och vitt

fängelse av utgifter

ingen hjälp

Jag har mycket tydligt berättat för soc att de ska hämta ungen. Men ingen annan vill ha honom heller. Inget besked alls. Inte ens till den stackars ungen. Så jag lät honom se på youtube hela dagen och gick ut och snickrade. 

hans problem

pratar med yngsta dottern. Mannens nya E har skyllt på sjukdom senast 8 tillfällena dottern vill äta med pappa. E är svartsjuk på min dotter och mannen kan inte styra upp det? 

E är också en horder, skäller och domderar på mannen. Hon har en misslyckad egen dotter som han får rädda ekonomiskt.

Men han "har det bra", som han säger själv. Han är för snäll tycker jag. Synd på en så bra man. Bryr han sig inte? Hur mycket ska det till innan han bryter upp från något? Och då tänker jag på honom och hans mående, inte mitt förslag till honom.

inte utbränd igen

jag skulle kunna klara barnet. Men jag vet sedan utbrändheten att jag inte ska tvinga mig själv att göra saker som jag inte vill. När det bara skriker i mig att jag inte vill. Då ska jag säga nej.

Men självförtroendet gällande de vilda barnen börjar sjunka. Jag har skickat hem 4 nu i förtid. För att jag inte orkade med dem. För att jag ställde för höga krav på mig själv. För att jag upplevde soc påpekanden för tuffa. För att föräldrarna kritiserade. För att barnen avskydde mig. För att barnen var för svåra.

Egentligen inte osäker på min föräldraroll. Tycker att jag gör rätt. Men ifrågasätts för mycket. Eller snarare övervakas. 

Så kräver jag för mycket av mig själv också. Jag försöker att bara förvara barn men det går inte.

orka barn

nej det blev inget nytt familjehem imorgon till pojken. Han har skött sig bättre hittills idag. Men jag har ändå ägnat tid åt att förklara för min handläggare att jag inte är bra för pojken. Ta honom härifrån. 

Igår blev jag arg på honom för att jag inte fick prata i telefonen i fred. Då straffade han mig genom att stänga in kattungen i källaren. Fast han hade ingen aning om var kattungen var. Blåljög. Då brast det för mig. Skrek till och med förbannade djävla skitunge till honom. Sen fick han gå och lägga sig. Stackarn, syndes att han var strykrädd. Under dagen försökte han göra en strypsnara till kattungen och lyckades släppa ut den igen. Ungar som är medvetet elaka mot djur. Där går min gräns. 

Eller egentligen kanske jag är bra för honom. Kanske är det så här mitt jobb är ibland. Jag vill ju alltid för mycket. Men jag avskyr ungen. 

Vad ska jag göra när jag blir stor? 😔

2 saker samtidigt

kvinnor kan ju multitasking sägs det. Slutade med det när jag blev utbränd. Men nu har jag snart byggt färdigt ett sovloft samtidigt som jag passar ett ilsket barn med autism och ocd 

Så är jag trött i huvudet och kroppen också.