löfte till mig

I september 2027 ska jag vandra Skåneleden i en månad och sova i vindskydd. Det är härmed ett löfte till mig själv.

Jag älskar ju naturen. Jag älskar lugn och ro. I september är jag pensionär. Då finns det inga tvång och måsten.

När jag funderade på husbil så handlade det om att skala ner och resa runt i frihet. Men så kom jag ju på att man sannolikt bor på samma campingar som alla andra...

Visserligen har jag aldrig sovit i vindskydd förut, men jag tror att det finns kurser på helgerna i vår. 

En pilgrimsvandring!

Sen googlade jag att hela Skåneleden tar ca 60-80 dagar att gå. Det är väl lite onödigt. Men en månad låter som en bra utmaning 😁

min helg

"min" helg att ta hand om pojken. Så dj-a tråkigt. Han vill inget. Absolut inget. Och sen sist har han fått social fobi, så nu kan vi inte åka någonstans heller. 

Och idag är det dessutom storm ute.

En hel helg i negativitet 😡

Så pratar jag med terapeuten om det. Att gå i helspänning en hel helg, spänning av rädsla kanske. En rädsla för att inte klara av det? En rädsla för att ingen finns där för mig och att allt ansvar är mitt? En rädsla från förr när jag behövde stå i givakt hela helgerna med pappa av rädsla för att göra något fel och få skäll och bli hotad? Få skäll om jag inte var bra nog 🥺😥.

Egentligen är jag inte rädd att inte klara av det. Jag är heller inte rädd för pojken. Jag vet att det kommer att fungera bra på ytan och för pojken.

Men den gamla rädslan kommer tillbaka.

Och känslan att tycka om pojken är jag inte förmögen till. Det är ett jobb och jag står ut. Sorry...

fortfarande sommar?

i slutet av oktober. Skåne är rätt bra. 

... Men

inte viktig

av artighet ringer jag lilla mamma. Innehållslöst samtal som vanligt. Lite förvirrad av ålder är hon. Nåväl, hon berättar att hon betalt tusenlappar för Rekond av bilen.

Samma mamma som säger att hon inte har råd att åka hit. Utan hundarna. 

Bara att inse. Jag är inte prioriterad. Hon tjurar. 

Jag skulle gärna slippa att ens ringa.

räntan igen

Och inte bara räntan 😡

996-tempo

Aldrig i livet 😡

...

tredje dan

Är tredje dagen värst? Svullen runt ögonen. Kan knappt läsa. Väldigt uttråkad. Vill inte riktigt visa mig i affären för att köpa choklad. Tv serierna tråkiga. Spöregn ute hela dagen. 

September, oktober och sannolikt halva november kommer gå åt till att vara konvalescent. Renoveringsprojektet kök går inget bra. 

Lyckas inte ens hitta nån hårfrisör som vill tvätta mitt hår 😡. Och det verkar kosta 850 kr 😡

livet är kort

livet är kort och jag är konvalescent. Op ögonlock och jag ser för djävlig ut. Fast jag jobbar ju iaf. Tjafsat med ungen och besvarat div samtal. Emellanåt tv. Ser inte så bra att läsa.

Missade början men såg ambulans hämta grannen. Såg ut som om hon föll ihop under trädgårdsskötsel. Äldre än mig men hyfsat frisk vad jag vet. Aktiv iaf. En orolig man var närvarande och hjälpsam annan granne. Efter behandling kunde hon med hjälp gå till båren. Så den stora frågan, varför städade mannen trädgården istället för att åka med i ambulansen? Kan man inte ha män till något alls? 

Lite skrämmande drama tyckte jag.

tröttheten

Hur kan jag vara trött en hel dag av att göra ingenting? Kanske alla samtalen och alla smsen och alla som vill något av mig?

Fast ganska skönt ändå att vila.

påt igen

Jag överlevde helgen med pojken 😅 Fast uttråkad.

Nu är det måndag morgon och ALLA ska ha kontakt igen. Sms, telefon, utredningar, familjen. Han har åkt till skolan, nu kan jag vila. Jo, tjosan. 

Fast nu vilar jag. Eller chillar. Eller läser en bok. Har inte gjort så mycket senaste tiden. Vilar handen efter förra operationen. Och på torsdag ska jag operera hängande ögonlock. Så då blir jag konvalescent ett tag igen.

... och smsen höll på till kl 21 😡

lite snurrig bara

En liten liten aning av oro vill göra sig till känna genom att känna sig lite lite snurrig. Jag låter mig själv göra inget mer än att ha ansvar för pojken. Jag är ganska uttråkad.

Försöker göra som terapeuten säger och känna rädslan och veta att den snart kommer att gå över. Funkar inte riktigt än. Jag är rädd för att hela ansvaret för någon annans barn ligger på mig. Samtidigt som förnuftet ju vet att jag klarar det här. 

Så nu har han alltså flyttat hit igen. Lugnt nu men förr eller senare kommer det ju att bli bråk. Eller om olika åsikter...

hjulspår

Precis så var det 

barnloppis

Har alltid tyckt att ordet barnloppis är fel. Säljer man barn där? Naturligtvis inte.

Jag har ju tackat ja till pojken och fått veta att han kommer till helgen. I mer eller mindre kaos. Nåväl, det var ju väntat och jag behöver jobba av ekonomiska skäl.

Precis efter får jag meddelande från min gamla soc kontakt. "Kan du ta emot tre syskon?". Nej, det kunde jag ju inte. Men som alltid så vill jag ju egentligen rädda de barnen också 🥺. Hade det varit bättre? 

Så nu finns det tre lediga barn på barnloppis. Fast erbjudna i en sluten krets.

chilla

Vi gör ingenting säger jag och har dåligt samvete. Vi chillar säger pojken och är nöjd.

Tolkningsfråga bara alltså 😅

...

projekt

Hittar en byggnad på Hemnet. Tomt ålderdomshem. Lätt att bygga om till små lägenheter med gemensamma ytor. Ett eget "ålderdomshem". Eller ett enkelt boende där en lite äldre kvinna aldrig behöver vara ensam. Där middagar och helger kan firas med väninnor om man vill. Där flera kan dela på kostnader för städ, tvätt, matlagning och poolbilar. 

Nämner iden för mina företagsamma väninnor. De hugger på. Inser fördelarna. Finns fler bekanta som skulle kunna vara aktuella. 

Men jag är kanske för "ung" ännu?