äntligen framgång. Efter en och en halv månad har jag tjänat en hel del pengar. Hittills har jag bara precis på öret tjänat ihop till hyra och skatt i företaget. Kanske kan det lossna nu. Lite marginal behöver jag.
Antalet unika besökare på webbplatsen har ökat med 400 på en månad och mina bilder syns i Googles resultat.
Mitt jobb börjar så sakta ge resultat!
Stolt. Eller mindre orolig i alla fall; )
härom dagen frågade mannen om jag tyckte han hade gjort rätt när jag var sjuk och utbränd.
Ja det tycker jag nog. Han lät mig vara ifred. Vila i mig själv. Hitta lösningarna sakta och virrigt. Hur skulle han ha kunnat gjort mer när inte ens jag själv visste.
jo jag gillar mitt nya jobb. Det börjar bli mer vardag nu. Och fick jag så tror jag trots allt att gå-hemma-och-pyssla vore det bästa jobbet. Jag kräver inte så mycket mänsklig kontakt. Det är så dränerande. Jag orkar ju knappt med mig själv.
jaha livet, en ny spännande dag att fylla! Lite planer resten får komma när det händer.
Så glad att jag orkar och kan!
drömde om min dumma pappa. För en gångs skull talade jag om för honom hur dum han var. Eller skällde och skrek det. Självklart argumenterade han emot och skyllde allt på mig. Skrek och gapade. Jag försökte skydda mamma mot hans ilska. Också det utan framgång.
Undermedvetet visste jag att jag hade rätt.
Lämnar ändå en olustkänsla och ilska kvar när jag vaknade.
Fullständigt utmattad efter tre dagars jobb. Det är människorna som gör mig utmattad. Mötena. Oljudet. Ansträngningen. Hjärntrött efter att smälta allt.
Eller så är det vinet. ..
läste om en samtalsjour för mobbade vuxna. Kanske behöver jag den för att komma över jobbet och tiden som varit?
lycka skapar tvivel. Förtjänar jag att må så här bra? Kommer inte något hemskt att hända nu?
Varför känner jag så?
varje gång min lilla unge ska gå ut och festa är jag orolig. Hon är så vacker så smart. Men så plötsligt något kan hända som förstör illusionen av lycka. Jag vill bara att hon ska få förbli den glada unga människa hon är.
Och helst stanna hemma hos mamma.
irriterad idag. För jag ville göra mer trots att jag redan gjort mycket! Balansen är svår. Nog. Och berömma sig själv.
Irriterad för att telefonen plingar av mail mess och meddelanden. Fast mest irriterad på mig själv som inte säger ifrån.
Så ja irriterad. Men funderar över varför. Bra.
"De vänder gruppen mot dig genom att skilja ut dig" - det är så mobbare gör. Det var så min arbetsledare gjorde.
Kanske bidrog jag till skillnaden. Men det var mobbning. Systematisk.
när man undrar om 18 - åringens nyinköpta plagg är en klänning eller baddräkt är man gammal va?
väldigt fattig. 180 kr på kontot och snart läkarbesök för 300 kr. Hmm. Företagskassan också tom. Lite nervöst.
Men skoj har jag.
"Jag är gladare över det här än jobbet jag haft i 15 år" säger hobbyinredaren på tv.
Jag har varit gladare de senaste månaderna än jag varit på många år.
Blev rörd och kanske ledsen eller snarare sorgsen över urklippet förra inlägget. Ville diskutera det med Mannen. Men hur skulle det gå till? Han är också uppvuxen i ett kärlekslöst hem utan känslor. Och så var det fotboll på tv.
Själv funderade jag mycket. Medan jag pysslade och fixade. Man hinner fundera mycket då.
Första barnet var jag för utmattad och trött för att orka ge en annan uppfostran. Jag visste inget annat än att köpa mig fri från dåligt samvete. Andra barnet gick bättre. Hon är lättare att krama och uppmuntra.
ja så illa var det för mig med. Tack till coachen som fick mig att inse att det kan vara annorlunda.
jag startade den här bloggen långt innan jag visste att jag var sjuk. Jag visste bara att det var för mycket och fel och inte bra. Behövde någonstans att göra av tankarna.
Sen blev jag sjuk. Länge. Behövde bloggen att prata med.
Att jag skulle bli frisk igen tvivlade jag på. Hur jag skulle lösa alla problem hade jag ingen aning om.
Nu mår jag bättre än på många år. Inte frisk inte återställd. Men bättre på ett nytt sätt. Lär mig igen. Är faktiskt riktigt lycklig små stunder emellanåt! !!
Ett lyckligt slut? !
trodde att min sjukdom och mina ögonbesvär hade botat mitt databeroende. Men nej nu är det än mer sociala medier att följa och dela och gilla.
Så snart upphör nog den här bloggen.
