kreditvärdig

straffet. För att inte göra som samhället förväntar sig.

Istället för att välja att säga upp mig efter utbrändheten skulle jag ju ha ägnat åratal åt arbetsmarknadsåtgärder och sjukskrivning och kostat samhället massor. Då hade jag ju i alla fall haft en viss månadsinkomst.

Starta eget och ta ansvar för sin egen försörjning ju konstigt.

Sen ska kvinnor inte skilja sig. Kan inte din man..? Nej, jag är inte gift. Längre.

Använder man avdragsmöjligheterna så blir inkomsten och skatten noll. Det är ju inte bra sen. Förstås.

Fast det stämmer ju att jag inte har någon inkomst.  Nästan. Och inte äger nåt av värde. Och är trött i hjärnan. Och inte kreditvärdig nog att ens hyra en 1a av kommunen i sämsta området.

ojoj

dagen innan bilen ska hämtas,  säger kreditbolaget att jag inte får nån bil. Jag har ingen månadsinkomst.  Nej, jag vet det. Men jag kommer få och snart äger jag ett stort hus. Fast just nu är jag ju liksom "mellan inkomster".

Skrämmande kvinnofälla. Den lilla inkomsten jag haft har vi skattemässigt kvittat mot hyreshusets kostnader. Så i alla mina uc står det minus inkomst. Det straffas jag för just nu.

Och det stog still i huvudet ett tag, allt snurrade också.

Men det får väl bli en gammal dålig bil och låna av de elaka pojkarna då. Det måste lösa sig.

Det var inte det enda jobbiga idag. Men det var det jobbigaste nederlaget.

om en vecka

. .. har jag flyttat!

Idag var sista gången jag städade vårt gemensamma hem sen 10 år. Vilken tanke...

Idag var första fången på jag vet inte hur länge sedan jag betalade min egen mat. Var och handlade torrvaror och städmaterial. Jag njöt av det trots att det var dyrt.

Ja, jag har längtat efter min självständighet.

Det blir tomt sa han.

Jo det kommer bli tomt. Men bra tomt. Ett äktenskap kan också vara tomt. Vårt var det.

En vecka kvar

Som resfeber ungefär. Pirrigt. Har jag fått med mig allt? (Ska jag verkligen resa?)

Han säger att det ska bli tomt.

Dottern och jag har ett samtal om att prata med varandra om känslor. Att han och jag tyvärr inte kan. Att våra föräldrar inte kunde.

Tid för förändring.

Jag är så förberedd jag kan vara.

Två veckor

bara två veckor kvar. Sen är jag där. Kan nästan inte fatta det. Som jag längtat fantiserat och nu är det snart verklighet. Lite pirrigt.

Och jag mår så bra!

Så nära lycka det kan vara :)

packar

Allt flyter på. Jag packar blir vuxen och beställer egna saker som bredband och bensinkort.

Tiden går sakta och jättefort. Inte särskilt orolig. En framgång.

Förväntansfull :)

Mår bra.

han kom hem

sen kom han hem efter två dagars utlandsresa. Han som inte är Mannen längre.

Han var trött, lite gnällig för att bilresan varit lång. Han pratade om sitt. Och frågade inte vad jag gjort. Sen somnade han framför tvn i sitt rum.

Fast om man är skilda kanske han inte är skyldig att fråga vad jag gjort idag? Och intresserad är han tydligen inte.

Eller skyddar han bara sig själv?

affärsförslag

så inspirerande dag att jag länge var hög på adrenalin.

Först ett bra möte med blivande affärspartner. Sen gjorde ödet att jag där blev presenterad för en annan affärsman.

Han hade ännu större planer. Mina bekanta är chockade av vad jag tordats göra nu. Det här var större. Inte orealistiskt. Men en ny tanke.

Ska jag ta ett kliv till eller förbli småhandlare? Ska jag kliva in i två äventyr på en gång?

Jag sa - inte nu. För först måste jag skaffa mig tak över huvudet.

Jantelagen eller vad hindrar mig? Tja förutom pengar då...

bestämma själv