125 samtal och sms idag känns det som. Men ungarna har jag inte sett nåt av förrän nu. Tonårskväll igen... 4 tonåringar en fredagskväll, yippie (inte).
Alla ska tycka, informera skvallra och prata skit om, en del är välvilliga och hjälpsamma. Men det är många kockar... Och jag är samordnare för detta. Så har vi ett antal tonårsviljor också. Jösses.
Kompisens mamma K spred snack omkring sig. Jag vet att hennes dotter vill ha en SOL och inte bo hemma. Hon vet inte att jag vet. K nämnde inställsamt att min tonårstjej bett att få bo hos dem . Jaså? Och att min unge minnsan är ganska oförskämd hemma hos dem. Jaså? Det kanske beror på hur man talar till dem?
Pojken strular, tjatar om pengar. Han hade inga pengar att äta med tjejen för. Jaså, sa jag, har man inga pengar kan man inte ta med tjejen ut på mat. Konstigt va? Hot om soc, mamma och pappa. Som om jag bryr mig. Så samtal med favoritfamiljen och mamma, och några sms till. Pojken är jag bara sur på, han håller sig undan. Smiter.