det ljusnar

befriad

Ungen åkt. Befriad. Tack. Min hjärna har slutat fungera. 4 veckor blev det.

stark tant

Hämtade en kyl/frys som jag köpt av privatperson. Pojken i 30-årsåldern trodde inte att tant skulle orka bära. Suck. Han känner inte mig. Och jag kände mig gammal. Sen fick jag åka hem och lasta av den själv. Eller inte själv utan tillsammans med den tjatiga 7-åringen. Tillsammans med honom hämtade jag släpkärra, kylskåp, lastade av och returnerade släpet. Medans han oupphörligt tjatade och var ivägen. 

Snart 4 veckor har han varit här nu. Ibland stänger jag in mig på toaletten för att få tänka. Jag har slutat äta samtidigt som honom. Han äter som en galning. Jag serverar måltiderna och hänvisar till smörgås på grovt bröd som mellanmål. Allt annat har jag låst in. Ja, jag är elak. Han blir bättre och bättre och har sagt 2 ggr att han kan vara kvar här...

jobbnegativ

Hugger på smådetaljer mot soc. Idag gnällde en dam och tyckte att jag ska köra runt den stora tonåringen som har busskort. Nej sa jag. Hon gnällde men efter konferens med kollegan meddelade hon att det var okej. Jag hade bara sagt upp det avtalet också om de gnällt.

Pojken ringer min handledare om då och då. Han skyller på sina kollegor men inte mycket händer.

Hittade jobb som begravningsentreprenör att söka. Kan vara okej. Men tror inte att de har semester juni till september? Måste nog söka iallafall.

Städa igen? Dåligt betalt men friare.

Jag måste ju tjäna pengar och jag vill inte ha fler barn...

Är jag jobbnegativ? Kanske, men inte arbetsskygg. Jag känner min utbrändhet. Jag vet vad jag tål. Tål inte människor som försöker styra mig.