berättar att jag varit hos ögonläkaren. Berättar att jag fått tid hos psykolog.
Mutter, mutter och suck blir responsen. Livet är tydligen jobbigt för honom.
Om jag någon gång kunde mötas med entusiasm, glädje, medkännande, omsorg, kärlek - kanske livet vore lättare att leva.
Sen gick han ner i källaren för att pyssla med något. Som då måste ha varit viktigare än hans fru?