"Det är den där delen av mig som biter ihop, fast jag vill skrika. Som ler på det där sättet som kvinnor fått lära sig att le, för vi ser så otrevliga ut om vi är allvarliga. Den delen av mig som borde säga ifrån, bli arg eller ställa krav, men istället ler överslätande och kanske kommer med något käckt utrop. Jag ler och nn ler för det är det som vi har fått lära oss att göra."
Ja jag med. Och hatar mig själv för att jag gör det. Men jag vet inget annat sätt.
"Ingen, ..., ska behöva bita ihop i alla lägen. Vi får alla säga ifrån när det behövs."
Ja, men hur gör man?
