jag har inte pengar att infria min dröm. Tillsammans har vi kämpat för att få det bättre min man och jag (och jag själv) i många många år. Min del av det är några hundratusen. En bråkdel för allt slitet jag har gjort. En del som inte räcker alls. Därmed beskärs mina möjligheter.
Han har högre lön, bättre pension, bättre sjukförsäkring, fler semesterdagar. Han har ärvda pengar på banken. Han har (nästan) aldrig tagit del av barnens vardag och uppfostran - alltså på riktigt oro och ansvar och vardagsproblem.
Kan man leva i ett så ojämlikt förhållande på lika villkor?
Nu blev jag deppig över pengarna.
Ville handla julklappar till barnen. Fast jag vet att de redan har mycket och att de redan har fått mycket. Mina pengar räckte inte. Tycker att vi som har så mycket kunde lägga pengar på barnen. Han har. Jag har inte.
Och det i förlängningen fick mig att avsky julen än mer. Julen som jag inte vill fira och julklapparna som jag inte vill köpa. Men ändå känner kraven på mig att köpa.
Och om jag inte får min dröm och inte hittar något annat jobb och inte sjukskriver mig - kan jag då får jobba deltid? Nej, har räknat på det och att jobba 4 dagar i veckan minskar min lön med 4500 kronor per månad. De pengarna kan jag ha mycket skoj för.
jävla pengar.
