Ja, jag saknar närheten men sömnen är viktigare för att orka med vardagen.
Har sovit på soffan i vardagsrummet i många år. Äldsta dottern åkte och skulle vara borta länge. Jag fick rummet som blev över. Hon kom hem och rummen var slut. Sov ihop med mannen en natt. I natt flyttade jag ut till soffan igen.
Är det för mycket begärt att få sova? I en mjuk och skön säng i tystnad?
 |
| fast bilden lånad, det där är inte vi |
