orka vara duktig?: långsamt

torsdag 30 januari 2014

långsamt

och måste sjukvårdspersonal röra sig så långsamt och omständligt?

Då menar jag inte all sjukvårdspersonal utan de på den här trista avdelningen. För här är det närma till döden.

Varför?

"Medelrund trött ironisk tonårsmamma, hustru, dotter, högutbildad yrkesarbetande kvinna som just blivit 50-åring med HSP och monsterkrav på sig själv i behov av att skriva av sig. "

Så skrev jag när jag började. Sen blev det;

"F.d. utbränd dataidiot, farligt nära 55+, försörjd lyxhustru i nybliven familjesituation utan hemmavarande ungar som bytt karriär till sakletare och affärsinnehavare i inredningsbranschen. Beroende av sociala medier och ingen att prata med ibland därför skriver jag. "

Nu närmar jag mig:

"Utbränd f.d. dataidiot, 55+, nyskild, nyflyttad och med drömmen inom räckhåll - numera egenföretagare, affärsinnehavare, hyrestant, hårt belånad, gladare, upptagen och hjärntrött."

...och sen blev det:

"Gjort min dröm och nu är det dags att gå vidare - inte rikare, inte mindre trött, men fortfarande nyfiken på framtiden. Det finns så mycket mer där ute. Dags för ett nytt projekt och en ny fas i livet - jag orkar nog det?".

Allt passar inte på Facebook. Allt är inte sant eller självupplevt. Mycket är det. Orka säger tonåringarna. Det betyder orkar inte. Vill inte. Har inte lust.

Jag har det ganska bra, men det har jag skapat själv och det har krävt mycket ork att komma dit. Ibland är det tillräckligt mycket att orka med det.

Efter lång tid av att ha varit enormt trött och ledsen har jag fått en diagnos på en fysisk sjukdom orsakad av gener och stress. Så snabbt livet kan förändras? En lång period av behandling har startat - nu har jag hopp om att bli bättre. Att en dag orka med vardagen - när utmattningssyndromet (som också är diagnostiserat) lämnar mig ifred.

Orkar inte med de där käcka ordspråken som "bara du ler blir allt bra". Livet är inte bara solsken jämt. Och det hjälper inte alltid att visualisera solsken för att själen skall bli varm och solig. Jag vill inte gnälla - bara fundera lite för att orka gå vidare...

"Orkar inte" har sakta förvandlats till en konkret önskan om vad jag vill. Jag har funderat länge. Jag vet min dröm. Men vägen till målet är lång ibland - man ska orka i uppförsbacke också. Och ibland kanske vägen till och med blir lite krokig. Ibland handlar det om att våga, ibland om att orka. Och på vägen mot målet ska livet vara värt att leva.

Jag har hört "Man kan allt man vill" - den är inte riktigt sann hur gärna alla optimister än vill, "Man kan allt man har råd med" är ofta begränsningen. Så måste man vara frisk också.

(bilderna i inläggen lånar jag mest från Facebook och sökträffar på Google, oftast illustrerar de bara texten och har ingen annan koppling till innehållet. Tack för lånet av din fina bild och hör av dig om jag ska ta bort just den bilden.)