medmänniska

om jag ibland är lite trött och deprimerad. Det har jag varit länge. Då kanske jag inte orkar vara den positiva/entusiasmerande personen hemma hela tiden. Den som hittar på roliga saker, den som föreslår projekt, den som startar samtal, den som ser till att något blir gjort, den som uppmuntrar barn.

Om jag är trött ibland kanske någon annan kan uppmuntra, stödja, pigga upp, ta initiativ?

Om det inte händer? Om det bara kommer negativa vibbar? Vad har jag då för nytta av min medmänniska? Nytta för jag ska inte skriva glädje av, för det har jag inte. Och varför har jag då en medmänniska (man)?

Kan allt det där bara vara hormoner? Eller har all den här tiden fått mig att fundera? Fundera på det jag har vetat länge.

Det tar så emot att ta steget. Men om jag inte gör det?

Jag förlorar så mycket av det jag har. Men det jag har är bara materiella ting.