Räcker det inte med att bli smal för att bli lycklig? Är det inte så att den som jobbar ihjäl sig vinner? Kan man inte sopa problem under mattan? Är inte träningspass till för att totalt trötta ut kroppen så att den får sitt straff? Kan inte materiella ting köpa lycka?
Nu rasade min världsbild. Shit.
Ovan antaganden bygger på samtal med coachen och en hel del surfande. Och lite funderande. (och lite ironi).
