Till slut fanns där inget.
Jag har väntat för länge. Hoppats på förändring för länge. Förlåtit och ursäktat för många gånger. Väntat på min tur. Hoppats på beröm och erkännande. Längtat efter ett endaste uns av kärlek. Tänkt att nu blir det min tur snart. Min tid. Det hände aldrig.
Jag gav upp för oss. Jag ville bjuda till och försöka. Jag försakade och väntade. Snart kanske?
Men det blev ju aldrig nån förändring?
