lördag 20 september 2014

bäst

att jag längtar efter mina människor.  Att tillhöra. 

Att jag fortfarande kan vara själv och tycka om det.  Även om jag under åren som gått glömt att träna på själv och självständighet. Gömt mig lite. I en roll som inte var helt jag. 

Att ilskan försvann någonstans.  

Att jag inte behöver flytta hit eller fly hit. Det är inte här jag hör hemma.  Inte nu. Det kan vänta. 

Att jag finner frid i naturen skogen havet och tystnaden visste jag ju egentligen.