hör talas om en vän som stannar hemma ett tag. Vännens svärmor ligger för döden så han ska ta hand om fru och barn ett tag.
Och jag blir så arg. För vad gjorde vi när svärmor dog och svärfar låg på sjukhus länge? Jo vi jobbade båda heltid, på tuffa jobb. Vi skötte allt runt omkring och jag skötte resten för han skötte svärföräldrarna.
Varför var vi så dumma att vi inte stannade upp och tog oss tid för att orka. Tog hand om varandra?
Precis som alla andra gånger i vårt gemensamma liv. Full fart framåt. Inga känslor, ingen gemenskap, inte tillsammans utan var för sig.