Huset igen

precis när jag trodde att jag hade accepterat lagom. Precis när jag började tro att jag också kan ta små steg och ta det lugnt. Precis då ringer hon mig. Hon som äger Huset med H. Huset som jag tittat på i mer än 1,5 år. Drömt om, planerat för. Det som skulle göra att jag får ett annat slags liv och slipper vara anställd och hata mitt liv. Det som jag hade gett upp om. Hon ringer mig och frågar om jag vill köpa. Krånglar till mitt liv. Öppnar för att släppa fram drömmarna igen. De riskabelt ekonomiska, oförståndiga. Drömmarna som ingen annan än jag verkar tycka är verklighetsnära.