har funderat mycket på vad coachen sa om arbete. Att jag alltid arbetat. För att duga. Aldrig sagt nej. För att jag inte tordes.
Mellan 12 och 18 års ålder var jag pappas dräng. Gratis arbetskraft. Köra hö och halm plocka sten sätta potatis ösa säd vedhantering snöskottning och en massa andra tunga och slitsamma jobb. Jag arbetade lika länge som han. Var jättestark. Och vågade inte säga till att jag inte orkade. Ge aldrig upp var det enda som gällde.
Och vi pratar inte om mörka 1800-talet nu utan sent 70-tal.
Jag slet ut kroppen redan då tror jag.
De vuxna som skulle sagt ifrån tog inte sitt ansvar. Fanns inte där för mig. Inte ens med beröm eller erkännande.
