skräckinjagande misslyckande hemsk upplevelse. Intet ont anande utan dusch och bh i bästa söndagsjympadressen med fett hår knackade jag på dotterns dörr. Och där var hans föräldrar för första gången.
Så då blev jag ju tvungen att låtsas vara trevlig.
De var nog jätterara.
Märks det på mig hur hemskt jag tycker det är med såna situationer? Eller hemskt, mest det att jag inte vet hur man gör.
De var där för att vara social och ha det trevligt tillsammans.
Jag har tillbringat dagen framför datorn. Mannen är och jobbar för att det var mycket på hans jobb.
Och nu känns det som om jag är jättefel. Misslyckad.
