kort promenad till kiosken vid järnvägen. 18.15 på kvällen. Möter människor som kommer från jobbet. Tycker synd om dom. Det är kallt ute och de ser gråtrötta ut.
Eller lever de det normala livet och jag inte?
Minns när jag kom hem med bussen 18.30 skulle äta middag och fixa och sen iväg till hästarna. Flera timmar i kylan med vilda barn och hästar. Hem och mer fixande...
Hur många år av mitt liv har jag stått på en hållplats och frusit?
