har varit förkyld och är trött. Kanske påverkar det. Men jag är väldigt deppig. Deppig såsom i frustrerad småsur och lite ledsen.
Ska jag göra det här i 10 år till? Leva så här?
Bo i ett trevligt fint ekonomiskt hus i en lagom stor stad med en lagom frånvarande man och stora barn som - ingen av dem - riktigt har tid med mig? Jag känner mig ensam.
Samtidigt vet jag att hjärnan och kroppen inte riktigt orkar mer. Fast viljan finns. Kanske det gör mig sur. Idag när kroppen är trött och strejkar.
Och Mannen åkte till storstan för en fredagskväll med polarna och fotboll
