Vi hade ett samtal. Och jag blev inte klokare, han vet att han inte kan hindra mig. Han säger inget om det. Fast han tycker att jag är lika galen som lilla mamma, det säger han. Han ger mig ekonomisk skilsmässa. Jag säger att jag bara känner för honom som en kompis. Men jag säger inte att jag vill göra slut. Han säger att det är okej att jag flyttar. Sen kanske han kan komma efter. Jag vet inte om jag vill vara själv. Men han delar såklart inte min glädje. Och jag uttrycker mig fel, men för snällt för att jag inte vill såra. Och det blir ingen riktig diskussion mer än att vi vet att jag kommer att flytta. Någon gång någonstans.
