klockan är 15 och jag har arbetat färdigt för idag. Eller vad ska jag hitta på nu? Fixat stort jobb och sedan städat efter det och alla arbetskläderna i tvätten och jag duschad. Och nu då?
Ska jag vila eller nåt? Nej nåt litet kan jag väl göra?
Har man damp så har man.
Vi möttes i helgen M och jag. Vår dotter hade kalas för att fira att hennes kanditatuppsats var klar.
Jag tyckte synd om honom. Dottern hade handlat till kalaset för hans pengar. Slösaktigt mycket. Han blir en pengamaskin för dem. Speciellt henne. M hade druckit en del öl innan han kom och några till blev det. För mycket kanske. När vi andra släktingar gick så gick han också, ensam till sitt hotell. Betalade, drack öl och åter till ensamheten?
Blir sur på dottern ibland. Fast sen tror jag att det är mitt fel delvis. Hennes rum svämmar över av prylar. Ett enormt ha- och köp-behov. Varför? Hur blev det så? Istället för vad? Fast jag gör ju också så. Vet inte svaret på det eller lösningen. Så jag blundar.
Finns den M jag vill ha? Eller är det ett minne?
Läst det jag skrivit. Låter ganska negativt och osäkert.
Är mitt duktiga jag bara en fasad? Varför är det så svårt att tro på sig själv? Eller, varför har jag så dåligt självförtroende fast jag kan så mycket?
För jag är faktiskt jätteduktig!
ännu en försäljare/reparatör av luft-värme-fläktar har varit här. Jag lär mig mer varje gång. De skakar på sina huvuden och suckar över apparaten jag har. Sen suckar de över rördragningen. Sen säger de att det inte kan fungera. Sen får jag en offert på sisådär 150 000 kr.
Helt omöjligt.
Sen skakat de på sina huvuden och går.
Idag lärde jag mig att apparaten som jag ställt in värmen på inte var fläkten utan elpatronen. Inte undra på att det blir dyra elräkningar.
Och jag kommer inte att köpa nåt nytt värmesystem inom rimlig tid.
bett M om pengar. 40 tusen. Då kanske jag klarar mig till i april.
Ibland tycker jag nog själv att jag är lite skrämmande här i min lekstuga.
Vad är det jag gör.
Renoverar, tycker att jag är duktig och att det blir fint. Men proffs är jag ju inte. Får beröm för inredningen. Men proffs är jag ju inte. Är stolt över att jag lyckas köpa in billigt. Men ska jag vara en fin affär måste jag ju köpa in dyra prylar.
Ibland har människor rätt att tycka att jag är konstig. För det är jag. Ibland.
får mycket beröm för det jag gör. Folk tror på det jag gör. De hjälper till och sprider goda rykten. Jag blir glad.
Gör till slut en ny budget för året. Det fattas 40 tusen i vår. När jag trodde att jag nästan löst problemen. Och var ska jag få det från?
Blandade känslor.
Ensamt om ekonomin och besluten. Fast visst vill jag klara det själv? Bara latheten gör att jag önskar att nån annan fixar det åt mig. Så att jag slipper. För jag är inte så duktig som de säger.
det går upp det går ner. Trodde jag hade fixat det. Nästan. Så slår de till med nästa elräkning på 10000 kr. Plus lite andra kostnader. Och en tvättmaskin som säger service.
Jag får beröm för vad jag gör. Tror på mig själv. Och sen kastas jag ner igen...
Det är inte lätt att vara stark. Och ensam.
22400 kr i elräkning. Kan ju sänka vem som helst. Varav två påminnelser, fast jag aldrig fått originalbreven. De ska betalas nu helst. Jag har inte ens 400. Pengadepression.
Kom på att jag kan sälja finaste möblerna jag har. Provar.
Fixade det med bilder och datorn. Beslöt att ta ur tvätten och sedan vila fredagkväll. Trappuppgången var mörk. Möttes av hyresgästen som klippt av fel kabel. Har massor massor av proppskåp och proppar. Hittade inte rätt. Löser kanske det imorgon.
Skitdag.
Fast trevliga kunder och trots allt sålt bra. Och lokaltidningen varit här och gjort intervju. Så varför tycker jag att det var en skitdag? Varför fokusera på det dåliga? 22400 skäl till det...
visste att jag skulle sakna honom. Saknar oss. Skulle gärna ha honom här. Jag kan inte alls allt själv.
Får jag inte honom att flytta ner inom ett år så får det nog bli någon annan. Vill nog inte leva själv resten av livet. Vill ha någon att dela med.
Så saknar jag M eller är det en ovilja att göra allt det tunga jobbet själv? Oron för att försörja mig själv? Saknar jag honom för vanan. Saknar jag honom eller någon?
Jag vill ha en egen människa!
Fast det är inte lätt att bo här.
Hann inte allt idag. Ville skippa städningen och bokföringen. Men det kan man ju Inte. Så fixa e-handeln, städa, till stan med paketen, fixa lunch, åka till grossisten och hämta massor av supertunga möbler, lasta av, åka och handla mat. Sen skulle jag byta en glasdörr åt hyresgästen. Det tog resten av kvällen... plus matlagning. Klockan är 20 och jag är utmattad. Och lite småförkyld. Och kroppen värken och jag har massor av blåmärken på kroppen och småskador på händerna.
Pengarna är slut men maten i kylskåpet borde räcka. Möbellagret växer.
Januari hade jag gett mig själv till att renovera färdigt resten av butiken. Det blir tufft...
åktur idag till grossist. Åkte förbi det vackra sydliga landskapet. Åkte förbi sommarens turistfällor. Åkte förbi naturområden jag tidigare besökt under semestern. Nu bor jag här! Mitt i smeten!
Och det är vackert en stilla måndag i januari också.
Kan fortfarande inte fatta att jag gjorde det. Till slut.
Åker förbi hus jag varit och tittat på och hus jag sett på Hemnet. Fina hus och hemska hus. Och till sist fick jag det finaste huset!
Jag bor här!
2 månader har jag bott här nu. Kan inte fatta det. Är d3t jag som gjort det här?
Fortfarande utmattad. Och glad och förväntansfull.
Får mycket beröm av kunderna om hur fint det blivit. Många härliga samtal med kunder och grannar. Socialt utmattad. Men glad.
Problem ibland. Ont om pengar, väldigt ont om pengar. Men dag för dag funkar det om katastrofen inte dyker upp imorgon.
Tiden rinner iväg och jag har roligt!
haft en mysig helg med nära och kära och M.
Julafton var mot förväntan trevlig. Riktigt rolig. Fast skönt när det var över. Sen tog jag och M det lungt. Dagen efter åkte vi hem till mig. En vecka tillsammans, fast jag har haft butiken öppen också.
Ibland mycket folk och pengar vissa dagar stillsammare. Jag och mest M här jobbat med lokalerna. Fått mycket gjort och bra lösningar.
Han saknar mig M. Han beundrar mig för det jag gjort men det är tomt hemma hos honom. Jag har saknat honom också. Jag saknar oss.
Nu själv igen och arbete väntar och det ser jag fram mot.