Vi möttes i helgen M och jag. Vår dotter hade kalas för att fira att hennes kanditatuppsats var klar.
Jag tyckte synd om honom. Dottern hade handlat till kalaset för hans pengar. Slösaktigt mycket. Han blir en pengamaskin för dem. Speciellt henne. M hade druckit en del öl innan han kom och några till blev det. För mycket kanske. När vi andra släktingar gick så gick han också, ensam till sitt hotell. Betalade, drack öl och åter till ensamheten?
Blir sur på dottern ibland. Fast sen tror jag att det är mitt fel delvis. Hennes rum svämmar över av prylar. Ett enormt ha- och köp-behov. Varför? Hur blev det så? Istället för vad? Fast jag gör ju också så. Vet inte svaret på det eller lösningen. Så jag blundar.
Finns den M jag vill ha? Eller är det ett minne?
