saknar mannen i mitt liv nu.
Jag klarar mig ensam men jag vill inte leva ensam. Jag vill dela. Jag vill ha min människa.
Han har varit min människa så länge att han är en del av mig.
Vill jag förändra det eller acceptera det?
Eller ska jag kasta mig ut? Nej, där tvekar jag och blir feg. Eller saknar drivkraften och lusten. Varför?
