jag blir nästan kär i hus. Gamla orörda hus som jag känner att jag borde rädda.
I min by finns den gamla prästgården. Folk har viskat om en tysk tant, sedan viskade de om att både hon och mannen var döda och en arvstvist. Nu fanns det en skylt om till salu utanför och loppis. Massa fula äckliga grejer som en gång kanske varit fina men inte var tillräckligt gamla för att vara fina.
Men huset... mycket original, stor trappa och baktrappa, stora rum, stora fönster. Igenvuxen trädgård. Stenhus. Vilken dröm det kan bli...
Och vilken misär folk bor i . Skitigt och alldeles för mycket prylar.
