glad för skilsmässan

Jag är glad att det blev en skilsmässa. I början hoppades jag nog att M skulle komma hit. I början var jag så upptagen att jag inte tänkte på M eller oss. Nu vet jag att det inte blir vi och börjar acceptera det. Börjar tycka att det är rätt. Börjar njuta av att vara själv. 

Jag har aldrig varit otrogen och han var mitt längsta förhållande. Större delen av mitt liv har vi delat. Och det var ett bra förhållande. Sen växte vi isär. När det började? Långt tidigare. Mycket tidigare. Jag kände inte hans stöd. Kände mig ensam. 

Det har funnits glimtar av visshet men jag har inte drivit det vidare. 

Nu är jag själv och det är början på något nytt.