i förra vecka satte vi in den nya fina dyra svintunga dörren. Polacken och jag. Han tyckte inte att karmskruv var nödvändigt. Jag hade i alla fall sett videon. Gav med mig. Fan vilket jobb det var . Och misslyckades. Dörren gick inte att stänga. Han kunde inte lösa det och jag var bara trött. Sedan har jag vilat. Och funderat på hur jag ska lösa det. Den enda jag vet som har tålamod är J.
Så frågan var om jag skulle lägga mig ner och gråta eller vad? Men nu är ansvaret mitt. Det finns ingen annan att skjuta över det på. Så jag fixade dörren. Det tog tid men det gick. Det blev inte perfekt men dörren går att stänga och låsa.
Så återigen släpp jag lägga mig ner och gråta. Jag löste det.
