Lite nervöst att ta hand om någon annans barn. Många möten med soc och BUP och skolan och annat. Tyvärr går hon bara i skolan 8-9,40 fyra dagar i veckan. Jag hittade en skogsslinga i byn där hon går i skolan så jag får 6 km i naturen varje morgon, det är bra. Så har jag nästan slutat röka, bara en om dan. Så lagar jag mat, det är trist och själv kommer jag att bli fet.
Min kontakt tycker att jag är jättebra och undrar när jag kan ta fler barn. Suck. Vad hände med min frihet? Fast just ikväll är jag fri för att hon skulle till kompis. Och då har jag tråkigt.
Hatar denna väntan. Väntan på att livet ska börja. Att jag ska få resa. Om det nu är det jag vill?
Kanske vill jag iallafall inte vara tonårsförälder igen?
