Borde jag då skaffa husbil och vara på utflykt hela tiden? Eller blir bilen då hemma? Är hemma viktigare än utflykten?
Jag är inte särskilt förtjust i människor. Inte påtvingad sällskaplighet och behöver tid för mig själv. Men då och då behöver jag sällskap. Hellre djupa samtal än ytlig bekantskap.
Campingplatser tror jag inte är min grej.
Ibland blir jag ensam hemma i Sverige. Även här i favoritbyn. De andra har sina respektive att umgås med och har inte samma behov av en fika eller utflykt. Samhället är gjort för tvåsamhet.
Hur ensam skulle jag bli i Italien? Troligtvis väldigt ensam stundtals.
Hus och renovering är viktigt för mig. En mysig och trygg hemmiljö. Att skapa något som syns. Mina barn är viktiga.
Min frihet är viktig. Både vill och inte vill ha en man. Men vem jag vill ha vet jag inte.
Sen är det ju så att försörjning är viktigt också. 6 år kvar till pensionen. En låg pension. Men tills dess måste jag försörja mig. Hur då?
