Handlar om den tiden jag levt och köpt och sålt fastigheter. Uppgång, fall och räntor. Tiden då vi trodde att fastighetspriserna alltid skulle stiga. Och att de tiderna nog är förbi nu. Att den stora kraschen närmar sig. Att de unga, mina barn, inte har en chans på bostadsmarknaden. Min generation tjänade pengarna och drev upp priserna.
Får jag inte sålt mitt hus i år kan det gå illa. Jag måste sälja, köpa nytt hus kontant och betala alla lån. Bara då kan jag klara mig ekonomiskt. Komma ur fängelset med för dyrt (och kanske osäljbart) hus och lån.
Och jag får inte investera i ett B&B med stora lån. Vem har råd att bo där om 5-10 år? Vem kan köpa det dyrt om 10 år?
Mycket att fundera på.
Att jag de senaste dagarna gjort mig osams med min arbetsgivare låtsas jag inte om.
