Igår blev jag arg på honom för att jag inte fick prata i telefonen i fred. Då straffade han mig genom att stänga in kattungen i källaren. Fast han hade ingen aning om var kattungen var. Blåljög. Då brast det för mig. Skrek till och med förbannade djävla skitunge till honom. Sen fick han gå och lägga sig. Stackarn, syndes att han var strykrädd. Under dagen försökte han göra en strypsnara till kattungen och lyckades släppa ut den igen. Ungar som är medvetet elaka mot djur. Där går min gräns.
Eller egentligen kanske jag är bra för honom. Kanske är det så här mitt jobb är ibland. Jag vill ju alltid för mycket. Men jag avskyr ungen.
Vad ska jag göra när jag blir stor? 😔
