katterna

jag har nog inte berättat vilket stöd katterna har varit sedan jag fick dem. De har varit ivägen och många. Men vilket sällskap de har varit! Vi har gosat och kelat. Lekt. Jag har snubblat över dem och köpt massor av dyr kattmat. De har ibland alla tre sovit i min säng. De har kommunicerat med mig. De har alltid funnits där och varit mina.

Den stora Simona har avskytt de små men varit min. Britta har varit den vackra och den mest gosiga som legat på min mage och kelat. Hedda har varit min bebis som inte vill gå ut om inte jag är ute. Som alltid varit mig nära.

Oavsett situationen eller hur många barn eller vad jag har gjort så har de funnits där för mig.

Känslomässigt har jag klarat mig tack vare dem.