För det första kändes det skönt att det inte bara var jag som tycker att pojken är jättejobbig. Det stärker självförtroendet.
För det andra hade jag visst kunnat ta honom två veckor. Men nu har jag jobb och umgänge med mamma och dotter bokat. Biljetter bokade. Jobb bokat. Så nej.
Men det gör mig ledsen att ingen vill ha honom. Soc lyckas rädda honom från familjen. Men det blir inte bra iallafall.
Världen är sorglig och orättvis.
