sen besöker jag hyresgästerna. De är feta White trash som ligger samhället till last. Istället för att öppna fönstren så kör de med fläkt och luftavfuktare. För det blir varmt inne. Jo, det blir det på sommaren. Öppna fönstret för f-n.
Lata odugliga parasiter. Så fort möjligt åker de ut. Tyvärr dröjer det.
jag blir nästan kär i hus. Gamla orörda hus som jag känner att jag borde rädda.
I min by finns den gamla prästgården. Folk har viskat om en tysk tant, sedan viskade de om att både hon och mannen var döda och en arvstvist. Nu fanns det en skylt om till salu utanför och loppis. Massa fula äckliga grejer som en gång kanske varit fina men inte var tillräckligt gamla för att vara fina.
Men huset... mycket original, stor trappa och baktrappa, stora rum, stora fönster. Igenvuxen trädgård. Stenhus. Vilken dröm det kan bli...
Och vilken misär folk bor i . Skitigt och alldeles för mycket prylar.
... those days
Ojoj fantastiska dagar jobbiga dagar helt utmattad och så full av intryck.
Skönheten ute, sommaren och alla rosorna i trädgården och den lagom varma sommaren. Bara det borde räcka för att göra vem som helst lycklig.
Massor av jobb, färdigställer en gästlägenhet. För kort tid kvar såklart. Snart kommer hela släkten och hälsar på. Förbereder det. Mamma och jag gör allt och lite till.
Butiken, kunder, prat, beröm. Det ger massor och är utmattande.
Pengaångesten och stressen över att inte veta om jag fixat allt eller glömt nåt eller hur det kommer att gå. Faktiskt är min ekonomi dag för dag...
Men ändå. Fantastiskt. Trots att jag satte mig i soffan vid 9 och gick upp innan kl 6.
faktiskt bästa midsommar på länge.
Får jag ingen jätttefest med spännande människor så var det här den bästa midsommar på länge.
Jag gjorde det jag valt att göra.
Jag är nöjd.
M var här 1,5 vecka. Vi ramlade genast tillbaka i våra gamla roller. Jag orkade inte protestera.
Igår var jag på fest och blev uppvaktad av två män. Fascinerande. Den ena för ung och sen andra nog för prydlig för mig. Och jag hinner inte med män just nu. Men lite roligt var det i alla fall.
riktigt trött på migsjälv just nu.
Kan nån ta ansvar för mig. Förbjuda mig att göra allt på en gång. Säga till mig vad jag ska göra och inte. Lösa alla problem åt mig.
hörde en man i min ålder prata om sin adhd på radion. Han hade sent fått diagnosen. Tyckte att han nu fått förklaring till varför han är intelligent men ändå blir det fel. Varför kan han inte hålla ordning på sin ekonomi. Varför han blir oförklarligt arg. Varför han inte klarar relationer. Varför han ger sig in i projekt huvudlöst.
Kanske är jag inte det minsta modig utan har bara adhd. Eller nån bokstavskombination.
För jag blir trött på mig själv ibland.
undrar hur länge det dröjer innan jag blir nykter nog att lägga huvudet på kudden.
Länge känns det som nu.
Oj så trevlig om å ull ju bli. N öndgkväll . Njaa vänner
Översättningen
Oj så trevligt oj så full jag blev. En söndagskväll. Nya vänner.
Bästa på länge.
orkar verkligen inte just nu.
Massor av människor i butiken. Sen är min energi slut.
Kvällsjobb som renoverare är det inte tal om.
jag gör så gott jag kan. Men jag räcker inte till. Tiden räcker inte. Jag orkar inte längre arbeta 8 timmar om dagen eller mer. Kroppsarbete funkar bara 4-6 timmar ungefär.
Inte speciellt varmt ute men det är ju sommar och vi närmar oss juni juli med stormsteg. Jag trodde allt skulle vara klart tills dess. Visst gör jag framsteg men det är ändå oändligt med detaljer kvar. Som måste göras.
Innan sommaren...
de preliminära siffrorna i budgeten säger att det här inte håller på lång sikt. Det kommer bli för dyrt att överleva nästa vinter.
Kanske blir det här äventyret kort.
Men då har jag i alla fall försökt.
Har funderat lite över mitt nuvarande och det förra boendet.
I min nuvarande situation är jag för det mesta glad, och ibland till och med lycklig korta stunder.
I mitt förra boende kände jag mig intängd i lägenheten. Vet inte om det var bokstavligt eller inte? Var jag instängd i situationen eller trivdes jag inte i stan?
Det jag blir gladast över här är faktiskt naturen. Så kanske var det vyerna och landet jag längtade efter.
Fria vidder eller ett fritt liv? Vet inte riktigt...
och vet ni, det har funkat bra med lilla mamma. Visst är hon tjatig, och glömsk och gör fel ibland. Men om jag också jämkar så funkar det bra. Vi har glädje av varandra. Hon får känna sig delaktig och hon bidrar. Jag känner att jag glädjer henne och att vi har nytta av varandra.
Tro det eller ej men jag har till och med varit på hundpromenad!
jag ville göra det här för att veta om jag kunde. Kunde det jag trodde att jag kunde. Trots allt är jag 55+ . Och jag har varit utbränd. Visste inte om jag skulle klara av det. Men jag visste att jag inte skulle orka när jag var 65, att det skulle vara för sent då.
Det är slitsamt som bara den. Kroppen skriker och ibland känns det övermäktigt. Men jag visste ju att jag skulle kunna ge allt för att nå dit jag vill. Jag har gjort det förut. Det kommer att vara ett tufft år. Ett år med bara jobb.
Jag är stolt över vad jag gjort hittills. Och jag gillar jobbet och jag är oftast väldigt glad.
Fast just nu hade jag kunnat vara i en fin lägenhet i stan, tryggt och varmt och med allt jag ville ha inom räckhåll.
Förutom lycka och tillfredsställelsen av att kunna då förståss.