kompromiss

Vad är svårast? Vet bara att jag anpassade mig och kompromissande för mycket.

våga ut ur mörkret

Ibland måste man våga lämna mörkret. Våga bli frisk. Inte gömma sig i "Det är synd om mig"

2010-talet

Tja, visst läste jag om ovan men inte är det det jag minns...

2010 började med nytt jobb som jag trodde skulle bli bättre men inte alls blev det. Kanske skulle jag ha gett upp det med en gång istället för att tro att det skulle bli bättre vilket det aldrig blev.

2011 slutade vi med hästarna  och det blev tomt. Många av vännerna försvann.

2010-talet blev årtiondet när båda tonåringarna flyttade hemifrån. Via USA resor, högskolestudier, pojkvänner, arbeten. Två studenter och kalas och oroande för betyg hann vi med. 

M och jag gjorde ständiga förbättringar på huset för att roa oss (?) Vi fyllde 50. Båda hans föräldrar gick bort med medföljande insatser.

Många underbara utlandsresor - Maldiverna, Santorini, grekiska, italienska och spanska öar. Fina hotell i Sverige.  Massor av fina middagar på restaurang  och några konserter. 

2013, 2014 och början av 2015 var jag sjuk. Giftstruma och utmattningsdepression. Så många månader som jag hatade mig själv och världen. Funderade över livet. 

2015 blev jag egenföretagare och butiksägare och e-handlare.

2018 flyttade jag för att infria en dröm. Mycket jobb följde. Många lyckliga stunder och många frågor.

2018 skiljde vi oss efter 30 år tillsammans och jag flyttade iväg. 

2019 har varit fylld av arbete. 

Snart ett nytt årtionde.

Borde innebära följande:

Barnens giftermål och sen barnbarn?

Nytt förhållande?

Fortsatt slit och framgång eller nytt val?

Pension?

Mamma? 

Jag är 56 nu om 10 år är jag 66. 

Ojojoj 

klart

Och äntligen är renoveringen klar. Och den gulliga nya hyresgästen varit här. 

Känns som om jag gradvis har städat bort de andra. Med tandborste. 

kom ikapp

tror ensamheten kom ikapp mig nu. När jag flyttat hit och våren var fylld av arbete, sommaren fylld av människor. Sen behövde jag vila lite. Men när mörkret kom så kom ensamheten. Då kom jag på att jag var ensam och att livet var tungt. 

Jag är lite trög ibland. 

Nog därför jag varit nere i höst.

ensam nu

har nog inte hunnit känna efter förrän nu hur ensamt det är. Hela hösten har jag känt mig ensam.

Sommaren var fylld av besök och tiden innan det full av arbete.men nu är det ensamt. Det är länge sedan jag var ensam. Och jag vill inte vara ensam. Själv ibland men vill ha nån att dela med.

Och vad ska jag göra åt det? Känns mest jobbigt. Ovant. Tidskrävande. Orkar knappt det jag gör nu. 

ensam ensamhet

Hellre ensam ensamhet än ensam i tvåsamhet. 

Eller nåt sånt sjöng Susanne Alfvengren. 

No more fucks to give, säger Mia Skäringer. Hon vet vad det betyder. Egentligen gör många kvinnor det.

M borta?

pratade med M idag. Han är nöjd med sitt nya liv. Kanske har jag förlorat M? Vilket jag kanske ville. 

En praktisk man som nu lever sitt (självcentrerade) liv. En ekonomisk man med hög lön och tryggt liv. En rar man. En man som har delat mitt liv i 30 år. 

Själv följde jag drömmarna, dumdristigt kanske. Ekonomiskt förhastat kanske. Ingen trygghet ingen lön ingen pension. Och en massa hårt arbete. Jag är inte ens rar.

Kan förstå om man tycker att jag är förloraren. 

Henrik Schyffert sa,  det tog oss 6 år att skilja oss. Inte för att vi inte var överens utan för att vi var så fega. 

Dithän är vi alltså på väg? Alltså skilda är vi ju redan. Men känslomässigt. 

Idag?

Hur det känns idag? Ensamt. Ännu värre. 

Vad är det jag håller på med?

fast sista bilden har jag nog tappat en del av

slut igen

Och tro det eller ej men pengarna är slut igen. Fick pengar av  lilla mamma och M. Ja de gick ju åt.

Nu pratar revisorn om häftig kvarskatt nästa år. 

Borde man ha hand om pengar om man tycker att skatt och moms är oförutsedda händelser?

Vet inte hur jag ska klara månaden. Vet inte hur jag ska klara nästa år.

Om det kommer ut rätt lilla hus på marknaden så hoppar jag av det här. Det får vara nog nu. 

börjar bli klart

... och det skitiga nedgångna andra lilla huset jag ska hyra ut börjar bli klart. Det har känts obeskrivligt mycket.  Detta är tredje veckan. Jag har målat och målat och lagat. Och skrubbat skit. Med tandborste och skurborste. 

Visst jag hade kunnat stämma dem på flyttstädningen.  Men en kåkfarare och en kronofogden-fånge? Till vilken nytta? Ville bara bli av med dem.

kontrollant

jobbat hela dagen. Trött. Nöjd. Ont i knäet.

Fixat inne hos elaka hyresgästerna. De fick en ny spis. Silikonet  i duschen var trasigt. Så jag fixade det. Första gången någonsin jag silikonar. Nöjd. Har sett på hur M gör,  så jag vet. Sen gällde nog gnället de smutsiga fogarna också men de får de göra rent själva. De ville ha låset fixat, jag satte upp en hasp.  Sen tog jag upp hål i badrumsdörren för ventilation. Det blängdes lite då. .

Nu råkar jag se att propellerföräldrarna är där. Hen är arkitekt. Kan de vara ditkommenderade som kontrollanter? Jösses. Känns mindre bra. Men jag är nöjd. Och det här är allt det blir. 

måste inte alls

Vill ha en sån

besök

lilla mamma har varit här i 14 dagar. Hon vill så väl och hon fixade julskyltningen i butiken. Fast nu är det ändå skönt att vara själv igen. Det blir väl mycket hundprat. Och ja, hon är bättre än mig på matlagning men det smakar likadant som det har  gjort sedan jag var barn ;)

trött dag

Idag orkade jag inget.  Kanske för att jag var på trevlig middag sent igår. Eller för att jag saknade arbetslust. Eller för att kroppen var trött.

Lösgodis, tv, sova middag. Och lite trädgårdsjobb för solen sken.

Kanske jobbar jag imorgon.