"Inte jobbat så hårt ... ångrade djupt att de hade låtit jobbet ta så stor plats i sina liv."
det tror jag nästa generation är på väg att lösa.
Häromdagen hittade jag ett gnälligt inlägg i en tidningen från någon som sannolikt var gammal om att "ungdomarna minsann kunde plocka jordgubbar och smutsa ner händerna om de nu vill ha jobb för det gjorde minsann vi på min tid"...
På något sätt är det en sundhet att nästa generation (=tonåringarna) inte sliter ihjäl sig för vilket jobb som helst. De värderar sin tid, de lever sina liv. Och kanske att de inte tycker pengar är så viktiga, kanske att vi i min generation kan lära oss något?
