Och så bara slog den till med full kraft igen. Depressionen. Utan att jag anade det är jag nu gråtfärdig och tror att alla avskyr mig. Ingen älskar mig heller. Sover illa. Blir rädd för framtiden. Avskärmar mig.
Borde känt igen ilskan den kommer först. Sen undandragandet. Sen gråten.
