...om flickan som går första året på gymnasiet, har misslyckats och är djupt deprimerad och inget orkar. Hennes mamma är ensamstående, arbetslös, deprimerad och skuldsatt. Mamman orkar inte med sig själv, än mindre en tonårsdotter. Hemmiljön är inte stöttande, den är deprimerande. Stackars rara flicka.
...om flickan som inte kom in på skidgymnasiet långt hemifrån för att hon inte orkat plugga i nian. Flickans pappa äger fastighetsbolag och har massor av pengar. Han skäller på flickan och låter sitt humör gå ut över henne. Säger att hon är dum i huvudet. Mamman har inga pengar och inget att säga till om och har berättat för flickan att de ska skiljas när flickan flyttar. Stackars flicka, vem vill bo i den miljön?
...om flickan vi faktiskt försökte rädda genom att erbjuda oss vara extrahem. Hennes mamma är lågutbildad och tjänar nästan inget inom äldreomsorgen. Mamman har fyra barn och ett fosterbarn. Pappan är styvpappa och en riktigt bondlurk - ful, ointelligent och en liten människa. Flickan bodde nästan hos oss, jag visste inte hur illa det var tills han slog till henne. Anmälan till skolsyster men socialen tyckte inte "det var så farligt". Sen har inte flickan fått umgås med oss alls. Det blev andra och fel kompisar och ett misslyckande i skolan. En mamma som erkänner för barnet att styvpappan är dum men är för beroende för att tordas säga ifrån. Stackars flicka, inga goda förebilder där inte.
...och jag vill ta hand om dem allihop!
