varför barn?

undrar om jag skulle haft barn egentligen?  Samma fråga funderade jag över för sådär 22 år sedan. 

Tiden däremellan har varit väldigt slitsam.

Gav det mer än jag gav? Men man  skaffar inte barn för att få något.  Kanske för att man tror att man har något att ge snarare.

Det är mot bakgrund av det ovan jag nu snart vill vara egoistisk och ge mig själv tiden i framtiden.

ungarna

det var för ungarnas skull jag valde den här semestern. Kändes som sista familjesemestern tillsammans.  Den lilla har varit duktig hela året och sommarjobbat nu i sommar.  Hon behövde ledigt. Ville inte utesluta den stora heller.  Myser över de här sista små stunderna när de är mina. 

För en mamma är alltid barnen viktigast. Även när barnen är stora. 

frihet

får sjuttonåringar drälla runt hela kvällarna bara för att det är sommarlov?  Borde hon inte vara hemma hos mig? 

viktigast för

barnen är de enda som inte har valt bort mig. De har varit 100% mina. Att de nu blir vuxna och självständiga och därför väljer bort mig är helt naturligt även om det är en sorg det med, på sitt vis. Är det därför jag knutit an så oerhört nära med mina barn, att de har varit livets viktigaste?

Mina föräldrar valde bort mig, jag var aldrig ens viktig - utan kanske som något tillbehör för mamma. Men inte känslomässigt viktiga.

I skolan, klassen och kompisgängen har jag hela tiden blivit bortvald eller inte vald överhuvudtaget.

På jobbet är jag bortvald för att jag är annorlunda.

Och Han har valt bort mig till förmån för sig själv. Eller har jag aldrig varit särskilt viktig alls. Bara desperat sökt bekräftelse på att så var fallet. Men vad jag än gjort har jag aldrig fått bekräftelsen. Och som jag har slitit. Nu är jag arg. På mig själv.

midsommar

nej, pessimisten jag gillar inte helgdagar. Taskiga minnen om tvång och tristess och måsten?

Julen är väl trots allt okej. Men midsommar är fruktansvärt. Hemska minnen från barndomen och små grodorna och kalla kläder. Hemska fylleminnen från när jag var ung. Kallt, fuktigt, konstiga ställen och alltid fel kläder. Sen försöka göra barnen glada och små grodorna igen. Barn som inte vill sova och deras fulla pappor. Skittråkiga kalas.

Nuförtiden vägrar jag. Och är i beredskap om tonåringen ringer.

Så nu vet ni vad jag tycker, det här säger jag inte så ofta om nån frågar. Är bra på undanflykter.

förstår nu

jag hade dåligt samvete för att jag var i stallet med tonåringarna.  För att jag ägnade min tid åt dem. För att jag inte hann med hemma då. Jag var stressad. Han kunde inte hjälpa till för han kunde inget om hästar.  Sa han. Nu förstår jag att jag inte skulle ha haft dåligt samvete.  Jag gjorde nåt bra. Han hade kunnat sköta det där hemma under tiden. Då hade jag inte blivit stressad.  Då hade jag mått bra.

Det förstå jag nu. 

hemma

tycker faktiskt 17 - åringen borde vara hemma hos mamma på fredagskvällarna. Tryggare så.

Ängelby

ska jag se!

alla andra

jag har så länge gjort bara det som alla andra har velat. Så länge att jag inte vet vad jag vill ens. Varför alla dessa kompromisser? Varför har jag inte sagt ifrån? Men felet är mitt. Och nu när jag vet det då?

Om ingen annan kan älska mig och ge mig det jag behöver så vad ska jag med alla andra till? Alla andra, de där som bara utnyttjat mig för vad de vill ha och behöver. Så att jag gett och inget blivit kvar till mig. Och jag har inte ens märkt det.

enkelriktad

"Ja, vad vet vi? Vad vet barnet om förälderns drömmar? relationen mellan barn och föräldrar handlar ju till stor del om att föräldern är till för sitt barn, lyssnar, stöder och förhoppningsvis står för trygghet. En enkelriktad kommunikation."

styra

och ibland känns det som om jag måste styra den här familjen om det ska ske något alls.  Han gör inget, utom att jobba och träna, om inte jag hittar på. Han och döttrarna bara muttrar åt varandra om jag inte lägger mig i. Han uppmuntrar eller frågar inte dottern om nåt någonsin. Utom möjligen om hon kan plocka ur diskmaskinen så att han slipper. 

Men nu vill jag slippa för jag är sjuk.

uppfostra

underbar dotter

jag har en alldeles underbar dotter. Ibland går vi ut och går och har en pratstund. Om du bara förklarar för barn så förstår de. De ska inte ta hand om dina problem. Men det är bra för barn också att få veta att det är tillåtet att må lite dåligt. Hon förstår när jag förklarar varför jag inte trivs. Hon unnar mig att uppfylla min dröm.

Så är hon också världens duktigaste och mest ambitiösa unge! Puss.

kära dotter

"Kära dotter, i fall jag hade någon. Jag vill inte leva i ett samhälle där du måste skydda dig själv. Jag vill leva i ett samhälle där all söner lär sig gränser. Jag vill att du skall upptäcka och leva med din kropp på dina villkor. I ett samhälle genomsyrat av kvinnohat måste du lära dig att älska dig själv. Jag önskar att jag visste hur du ska göra det."

"I ett samhälle genomsyrat av kvinnohat måste du lära dig att älska dig själv."  - Just det. Och hur lätt är det?

barn

alldeles underbara barn har jag.  Älskade tjejer! 

Lång promenad och prat med den yngsta. 

Telefonsamtal till USA och den äldsta. 

Underbara,  älskade barn!

städkaos

Städat hennes rum. Packat ner grejer. Kanske inte smart att göra om man är ledsen. Men jag mår bra av att sysselsätta mig.  

Idag är det totalkaos i hjärnan.  Och magen.

försvinna

Hur det känns att se sin äldsta dotter försvinna på andra sidan säkerhetsspärren på flygplatsen för att vara borta 9 månader. 

Så sorgligt att det inte går att beskriva.  

Glömde jag inte att säga nåt viktigt?  Hur mycket hon betyder för mig?  

borde vara glad

Snart kommer dottern hem.  5 dar till får jag rå om henne. Vi ska ordna ett avskedskalas för släkt och vänner. 

Mannen har just ringt.  På sitt sätt tror jag att han älskar mig och vill ha mig. 

Nästa vecka börjar vi med lite omflyttning ommöblering och ändring här hemma.

Så jag har ju att se fram mot. 

Jag borde vara glad. .. jag har så mycket. 

Det är bara jobbet som är det stora svarta hålet.

dagens

så idag:

Har åter räknat på budgeten om mitt drömställe - men nej går inte med fullt pris.

Skolka från jobbet och köra ungen till sjukhuset.

Hämta den andra bilen från verkstan, den fick ju nån okänd parkeringsskada i våras. Och betala.

Den lilla hade blivit hetsad av firman med språkresorna inför sommaren 2014. Om hon bokar resan idag får hon 5000 kronor rabatt. Mamman tog ett snabbt beslut att familjen hade råd (hur vet jag inte än) och sa att hon skulle beställa.

Planerna på morgondagens husköparresa till södra delar av landet skall finslipas. Båda döttrarna skall lämpas av till kompisar där nere och jag ska se två hus. Två möjliga dröm-objekt. Eller inte.

Nåt mer?

pjåsk

lite pjåskig kan man väl få vara? Tyckte inte att hon som nyss haft halsböld, inte ätit på länge, har nytt körkort och knappt hittar till Stora Sjukhuset 5 mil bort genom skogen - skulle köra sig själv till läkaren.

Tar ledigt (fast jag inte har nån tid att ta ut) och kör henne dit.

Sen tänker jag ju, utan särskilt mycket oro, skicka henne till USA om en vecka. Men det är skillnad på pjåsk och pjåsk. Eller?