Min dröm är egoistisk. Min dröm är min. Kanske dags att bli egoistisk?
Jag har varit mamma i 19 år. Flickvän och fru ännu längre. Anpassat mig. Jämkat. Samarbetat. Gjort det andra velat. Kanske har jag också velat.
En del av det vi arbetat ihop tillsammans är mitt att besluta om. Man kan inte skylla på andra man måste ta ansvar själv. Kanske inte bara följa med och gå i samma fotspår.
Varför skulle jag lyckas? Kanske är inte den frågan intressant?
