gråten

jag och nio killar på fikat. Han, tönten de anställde när de inte förstod vad som var problemet med att anställa ännu en ung nörd utan socialt vett, pratade om spel och spelkonsoler hela fikarasten.

Nästan så jag grät. Faktiskt. Gråten var väldigt nära. Allt blev nattsvart och jag visste att så här är det och så här kommer det att vara nu.