dum kväll

så mannen åkte eftersom hans träning var viktigare än hans dotters rum. Kanske lika bra för jag behövde vara själv. Jag tapetserade, brukar gå bra men idag var jag nog trots allt för trött och irriterad. En man från Sifo ringde och frågade om mina politiska diskussioner medans jag tapetserade. Jag är nog bättre på tapeter än politik. Men han var trevlig att prata med. Fast sorgligt att behöva prata med en försäljare en kväll för att få nån att prata med. Under tiden skickade lilla mamma ett gäng sms på den andra telefonen och katten vässade klorna på den nya soffan.

Nej ingen bra kväll.

Så jag gick och köpte choklad och smågodis för att vila framför tvn. Var ialla fall arg så jag gick och skällde lite på Mannen. Synd om honom. Tyckte han. Jag grät en stund. Varför säger han alltid "jag visste inte att det var så illa"? Jag har sagt det så många gånger nu. Varje dag är ett he-ete. Varför säger han alltid "vi får se till att det blir en förändring"? Det blir aldrig det. Jag tror nog att han vill väl men han vet inte hur han ska handskas med det. Och att han skulle förändra sig eller ens vilja det är väl en omöjlig tanke?

Jag vet inte lösningen men det var ingen bra kväll.