alla andra

jag har så länge gjort bara det som alla andra har velat. Så länge att jag inte vet vad jag vill ens. Varför alla dessa kompromisser? Varför har jag inte sagt ifrån? Men felet är mitt. Och nu när jag vet det då?

Om ingen annan kan älska mig och ge mig det jag behöver så vad ska jag med alla andra till? Alla andra, de där som bara utnyttjat mig för vad de vill ha och behöver. Så att jag gett och inget blivit kvar till mig. Och jag har inte ens märkt det.