"Jag är utbränd. Utmattningsdeprimerad. Sjukskriven för att jag inte klarade mer. Det brukar kallas att gå in i väggen. Jag skulle snarare jämföra det med att gå rakt utför ett stup. Jag såg aldrig någon vägg, jag kände ingen krasch, det tog aldrig stopp. Plötsligt tappade jag bara fotfästet. Jag är utbränd, du kan bli det och vi måste prata om det. Ett halvår senare är jag fortfarande inte tillbaka. Bara tanken på att arbeta heltid ger mig fortfarande svindel.""Hela mitt liv har gått i ett rasande tempo. Jag är otroligt ambitiös, har gjort massor och jag har haft jättekul. Det är det som är problemet. När allting är roligt och känns viktigt så sätts förmågan att prioritera ur spel."
länk. Stackars, stackars oss människor (kvinnor)."Hur länge går det att hålla maxtempo innan kroppen säger ifrån? I jättemånga år. Jag minns inte tiden innan, men jag minns när jag slutade sova hela nätter. Det var för tre år sedan. Jag började sova mindre än fem timmar per natt, ofta ännu mindre. Någonstans på vägen tappade jag koncentrationsförmågan. Slutade att titta på film och slutade att läsa böcker. Vid ett tillfälle fann jag mig själv stående mitt på Kungsgatan i Stockholm utan att veta hur jag kom dit eller hur jag skulle ta mig därifrån"
