Att jag inte säger ifrån, bara accepterar och gör och stänger av mig själv. För mycket. Jag säger att jag tror att man måste ibland. Inte vill man alltid gå på begravningar, fika hos svärmor och svärfar eller gå på trista kalas? Men av artighet och respekt för andra gör man/jag det. Inte vill jag alltid göra som chefen eller kunderna vill men för att få lönen gör jag det ändå.
Kanske har jag av respekt för andra inte sagt ifrån hemma heller? Bara stängt av hela mig och gjort.
Så är hon dyr också. Coachen.
