besök av lilla mamma. Försöker bjuda till och acceptera så att det ska funka.
Hon vill nog oxå att det ska funka. Men kör på i samma spår som alltid. Babblar oavbrutet om inget. Anklagar och kritiserar i snabb takt. Tycker synd om sig själv som är gammal ensam och har ont.
Jag kan inte förändra henne. Men mig själv. Har inte kommit till förlåtandet än. Mer stå-ut-med.
