varför barn?

undrar om jag skulle haft barn egentligen?  Samma fråga funderade jag över för sådär 22 år sedan. 

Tiden däremellan har varit väldigt slitsam.

Gav det mer än jag gav? Men man  skaffar inte barn för att få något.  Kanske för att man tror att man har något att ge snarare.

Det är mot bakgrund av det ovan jag nu snart vill vara egoistisk och ge mig själv tiden i framtiden.

babbel

Jag är nog inte tillräckligt frisk för lilla mamma.  Jag försöker verkligen och hon vill väl.

Men hon snattar oavbrutet. Och lyssnar aldrig. Babbel babbel.  

Om man aldrig lyssnar kan man ju inte ta in något nytt? 

Trött men inte arg. Mest förundrad.

ungen oroar

den stora ungen oroar mig ibland.  Lika oplanerad och oekonomisk som jag var i hennes ålder. Festar hårt  (anar jag ). Och jag vill nog inget veta om hennes killar. 

Kanske är igenkännandet värst. Samtidigt finns där egenskaper som jag inte har. Ibland kombinerar hon Mannens lugn och min förmåga till förträngning och inget blir gjort.  Tror jag. 

När hon väl bestämt sig för nåt så gör hon det. Med en envishet jag inte har. 

Hon växer väl upp så småningom.  Bara hon inte råkar illa ut innan.  Mammas älskade unge. 

barnvakt

"...tillsammans med en vuxen han knappt känner och som inte förmår göra avkall på sitt eget intresse. "

Om ett barnbarn som ska vara ensam med barnvakten morfar. Ny bok av Kerstin Torudd.  

Min föräldrageneration (och mina barn) blir alltid så förvånade av vad vi uppfattar som de äldres egoism. Vi har behövt stå ut med den själva men accepterar det inte när det gäller våra barn.

mamma sig lik

besök av lilla mamma.  Försöker bjuda till och acceptera så att det ska funka. 

Hon vill nog oxå att det ska funka.  Men kör på i samma spår som alltid.  Babblar oavbrutet om inget. Anklagar och kritiserar i snabb takt.  Tycker synd om sig själv som är gammal ensam och har ont.

Jag kan inte förändra henne. Men mig själv. Har inte kommit till förlåtandet än. Mer stå-ut-med.

härlig dag

härlig dag! Inköpsrunda med lilla mamma.  Hittade drömaffären. Och hade det mysigt  med lilla mamma! Bilen knökfull och kassan mindre. Jättetrött nu. 

barnuppfostran

till dina söner ska du säga  akta dig farligt.  Men aldrig till dina döttrar. Till dem ska du säga varsågod försök.  

En sån där tetig mamma på badhuset idag.  Akta farligt nej var det enda hon sa till ungen. 

dra

"Vad sägs om att dra åt h-e tills du blir snäll?"

Sonens svar när mamman säger "ja, jag vet inte vad jag ska göra med dig".

Tv. Och sammanfattning dagens mamma-samtal.

sviken

jag ska känna sa ju coachen.  Känner mig besviken. Sviken.  Av mamma.  Igen. 

Trodde alltid hon var den snälla av dem. Men hon svek. 

grattis, eller?

nej lilla mamma tyckte nog inte det var en bra idé.  För hon har ingen nytta av det. Och hon tycker sakerna är fula. Och hon har inte sparat något sådant. Och hon har ont i benet.  Tänk om hon nån gång kunde tänka på bara mig, släppa sitt och bara hjärtligt lyckönska mig. Utan kritik och baktankar.

Men nej. Hon tror på fullt allvar att hon fortfarande är centrum av mitt och syrrans och barnbarnens liv. Eller så inser hon nånstans att det är så det inte är. 

Ett rakt och ärligt Grattis är vad jag önskar. 

ge tillbaka

det ger mig inget tillbaka att prata med lilla mamma.  Eller att umgås med henne.  Det bara tar energi.  

Skrämmande men sant.  

nej tack

en sms-konversation med lilla mamma gör mig irriterad.  Trots att jag sagt nej till födelsedagsfirande vill hon fira bara lite. Om jag åker 20 mil t.o.r kan hon och syrran bjuda på lunch. Jag påpekar att det inte är en gratis lunch.  Idag har hon funderat över natten och om jag nu inte vill så struntar vi i det.  (Hör ni alla anklagelserna i det?) Jag svarar tack.

dotter

känns lite konstigt att vara gäst i sin vuxna (?) dotters hem. 

generationer

i vårt hyreshus finns snart två lediga tvåor.  Hade vi varit normala familjer hade det funnits en lägenhet åt lilla mamma och en åt hans gamla pappa. 

Men vi är ingen vanlig familj.  Deras generation bjöd inte på sig själva.  De hade bara tid för sig själva och sitt. Vi skulle finnas till på deras villkor.  Ingen värme kärlek gemenskap och skratt. Inga varma familjefester. Bara kritik från dem och tacksamhet skulle finnas från vår sida för att de hade fött oss. 

De skulle ta livet av oss med sitt tjat och krav om de bodde här under oss.

Synd.

mammas barn

lilla mamma tyckte det var synd att det inte blev något hyreshus. Det har gett mig anledning att hälsa på henne två gånger. Och hon har stängt in hunden, och den har varit tyst. Och vi har haft ett trevligt samtal! Kram lilla mamma.

En gång försökte hon tala om hur trevlig den var, nya hunden. Jag svarade "alla tycker om sina egna barn mamma". Men få gillar andras ungar. Eller hunduppfostran.

visit

lilla mamma tycker hon behöver komma på besök.  Tycker inte jag.  Vi har inte setts sedan april tror jag.  Gör inget. 

Dessutom får hon det att låta som om hon gör mig en tjänst genom att komma hit.

Och hon tror vi ska dra runt på stan. Ska vi inte.  Orkar inte.  

ha barn

om att ha barn på riktigt. Det är inte som på bilderna i tidningarna.

äldre släktingar

stora dottern ska åka och hälsa på lilla mamma. Så att lilla mamma kan prata skit om mig. Stora dottern tål sånt, hon använder också sanningen som hon vill ibland. Lyssnar på det hon vill och struntar i resten.

Yngsta dottern vägrar hälsa på och jamsa med någon av sina äldre släktingar, farfar eller mormor. Jag tvingar henne inte. Varför skulle jag det när jag inte vill träffa någon av dem.

Egentligen tycker jag ju att allt det här är synd. Vill själv inte vara ensam när jag blir gammal. Dock har på båda sidor de gamla börjat med avskärmandet, och varför skulle vi då få en enorm familjekänsla? Gemenskap är inte vår starka sida, snarare självständighet.

mammas familj en hund

ringde lilla mamma efter allt tjat. Ja, det gav ju inget förstås.  Förutom att det är synd om henne. Så undrade hon när jag kommer och hälsar på. "När du stänger in hundarna så jag slipper träffa dem" svarar jag.

Men nej det tänker hon inte göra.  De tillhör familjen.  

Jag har inga hundar i min familj.  Kanske ingen mamma heller.  Men det gör inget.

eller så är det här ett helt normalt beteende för en vanlig människa?

barnen flyger ut

ser på fb att mina väninnor kör runt/bort sina barn till studentboenden och universitetsstäder. 

Precis som vi.

Tycker mig se ett mönster i att många barn vill långt bort.  Långt från mamma. 

Vissa mammor lämnas kvar med stallet fullt av hästar.  Vems intresse var det då?