nån konstig oroskänsla när vi bygger. Minns jag tiden med pappa när jag alltid fick skäll när nåt gick fel - oavsett om det var mitt fel eller inte? Jag blir orolig och pejlar stämningen. Rädd när han svär, och det gör han. Fast inte på mig. Jag tror ändå inte att jag duger.
